---

Hösten 2019, nästan samtidigt som några fladdermöss i Långtbortistan hostade till och skapade hysteri runt världen i något som kom att döpas till Covid 19, då köpte jag en bil till.
En Volvo V70 årsmodell 2001, 2,4 170hk och automatväxlad.

Vid 68 års ålder är jag med andra ord ägare till TVÅ bilar, vilket föranledde min omgivning, både anhöriga, vänner, bekanta, grannar etc. att fråga mig, varför?
Mitt svar blev helt enkelt – Bara för att jag kan nu, efter flera år som skuldsatt p.g.a. två försök att skapa familjer med husbyggen och två barn, var jag nu äntligen solvent och hade ingen annan än mig själv att ta hänsyn till. Nu skulle JAG ha roligt!
Sedan tidigare ägde jag en Volvo 740 90;a som jag ”pysslat” med i 5 år, nu ville jag ha en bil som inte behövde underhållas och repareras, så ofta, d.v.s. brukskörd (pendlarbil), nybesiktigad och skattad.
Efter en tid föll valet på en V 70 som skulle ha en motor på minst 170 hk, automatväxlad och i en prisklass kring 15 lakan.
Studerade många privatannonser innan jag bestämde mig för fordonet på bilden härnedanför:



Flera annonsörer hade bilder på väldigt snygga bilar utanpå, men interiören var otroligt sliten på de flesta, men jag fastnade för att detta exemplar såg ut som om ägaren varit oerhört rädd om inredningen, vilket skulle visa sig vara över förväntan, se bilder:





Det var ett riktigt kap jag gjorde. Den kostade strax över 10 lakan, var nybesiktigad, med nya bromsar, däck och justerad hjulinställning inför besiktningen. Skatten var betald för ett halvår framåt, nuvarande ägare var mekaniker och hade själv köpt den av en släkting för att sälja den vidare och kunna köpa ett annat bilfabrikat som hon ville ha. Priset var lågt satt, med tanke på skicket, därför hon önskade en snabb affär och det blev det.
Vilken WOW-faktor som mötte mig på parkeringen, lyckades få hyra parkering bredvid varandra också



Vilken fantastisk känsla att sätta sig bakom ratten på en Volvo som var 11 år yngre än 740; an med all den tekniska utveckling som skett under dessa år. Multifunktionsratt, klimatanläggning - som det heter det nu, inte ”ventilationen”, musikanläggning (med kanonljud) – inte bilstereo etc. etc. ja, det var knappar och rattar överallt och väldigt snygg inredning i svart med lite träimitationer i dörrarna. Inte minst fick jag en tår i ögonvrån när jag öppnade dörrarna med ett tryck på nyckeln och det rasslade till i låsen, blinkade lampor och tändes lampor inne i bilen. Var tvungen öppna att stänga några ggr, bara för känslan av att för första gången vara ägare till en bil med detta fenomen.
Jag gjorde massor av glädjande, praktiska nymodigheter den första tiden, upptäckter som befäste min känsla för Volvo som bilarnas bil. Snygg design, oerhört genomtänkta praktiska lösningar, inte kosmetiska, utan var sak hade en funktion.
Upptäckte t,ex, extra 12 volts uttag i lastutrymmet och vilket enormt lastutrymme tillika. Dessutom verkar det ha använts så ofta i min bil, fräscht med nybilskänsla som den övriga interiören.
När jag ”gottat” mig några dagar var det så dags att sätta min prägel på denna bil som jag gjort med de övriga bilar jag ägt.
Började med ett rattskydd som hade inslag av krom och grått, likt inredningen. Bild på före rattskydd och efter rattskydd (rattmuff av, rattmuff på) för att travestera ett skämt från 70-talet